Inför SSRC finalen – läget i R1a Grupp E.

Det som skiljer Sydsvenska Rallycupen från andra serier och mästerskap är att både de som vinner grundserien och de som vinner slutspelet belönas rikligt. Utöver pengarna från grundseriens Prispottslista skulle nu ytterligare 100.000:- fördelas.

Slutspelet, finalen, körs lördagen den 28 oktober i trakterna runt Hovmantorp utanför Växjö. Arrangörsklubben Wäxjö MS har letat fram två klassiska småländska specialsträckor som körs två gånger. Mer än trettio utslagsgivande kilometer skall skilja förarna åt och värdiga vinnare utses i de fem klasserna. I alla klasser slåss man om 25.000 kr, tio till ettan och sedan neråt till femte plats.

Grupp E, också med den mer internationella beteckningen R1a, är standardklassen med lägst prestanda men också en klass som tack vare sin jämnhet kräver mycket av chauffören men också ger mycket tillbaka då bilarnas enkelhet gör att det inte är så mycket som krånglar utan fokus kan läggas på att köra mycket och komma i mål varje gång. Det syns också tydligt i topp fem i A/B-klassen och i C-klassen då de flesta i respektive klass inte brutit något av tio tävlingstillfällen i SSRC.

I A/B-klassen segrade Erik Ohlsson, Gullabo, en delseger, före Jesper Larsson, Kristianstad, tre delsegrar och Robin Håkansson, Gullabo. Flest delsegrar har nyblivne RM-mästaren Stefan Ottosson, Vetlanda med fyra stycken. De två sista har Magnus Sigvardsson, Hörby tagit. Ingen våghalsig gissning att det är bland dessa fem som vi hittar segraren i finalen.

I C-klassen är det två förare som delat på delsegrarna. Erik Sundqvist, Ljungby har åtta stycken och Kjell Svensson, Ryd har två. Kan då någon av dessa blanda sig i toppstriden? Det har hänt förr genom åren, 2014 i Vetlanda var Ola Schön trea som C-förare. Ser vi på C-förarnas placering i Grupp E klassen i år så är trenden starkt positiv, de började året med att vara sjunde till nionde plats i bilklassen men slutet av året toppas av Erik Sundqvists delade tredje plats i Hörby. Erik har vi berättat mer om i tidigare rapporter från SSRC men vinnaren i C-klassen Kjell Svensson och hans ständiga kartläsare Anne Wiesemann är kanske mer obekanta för allmänheten. Men det ändra vi på nu!

Kjell bor med sin sambo på Kyrkön utanför Ryd, är numera deltidspensionär och jobbar deltid som utvecklare på Ryds Båtar. Anne bor med sin familj på en gård strax utanför Växjö och jobbar på IT-bolaget HRM Software AB som projektledare.
Kjell har, som många pojkar och unga män, alltid haft ett stort intresse av att köra bil, gärna i lite högre hastigheter än vad som normalt är tillåtet på allmän väg. Han gick därför med i Ryds MK i början av 1970-talet med syfte att få sitt intresse för fart och bilar tillgodosett. Den första rallybilen som han byggde var en Folkvagn 1500S. Kombinationen Kjell och Folkvagn blev kort och hans nästa bygge blev en BMW och under åren som gått har det blivit några stycken sådana.

- Första rallybilen var en VW 1500S med den kombinationen funkade inte så bra så därefter har det bara varit BMW. Tack vare mitt intresse för att konstruera saker så har jag alltid byggt mina rallybilar själv, berättar Kjell.
Annes intresse för rally började redan i unga år som åskådare. Att få åka en rallytävling hamnade tidigt på hennes ”måste-göra-lista”.

- När jag fyllde 40 år fick jag en tävling i present av min man då han ville uppfylla min högsta önskan och han trodde/hoppades att det skulle bli både min första och min sista tävling. När debuten väl var avklarad så trodde nog alla i min omgivning att det var färdigåkt för min del då denna första tävling slutade med en våldsam krasch. I motsats till vad alla förväntade sig så skaffade jag mig istället en co-driver licens. Om man bortser från kraschen så var det ju en jäkla frän upplevelse som var svår att motstå.

Kjell körde som nämnt sin första tävling någon gång i början av 1970-talet och höll på till 1979 då annat gjorde att tiden inte räckte till. Som så ofta förde han över sitt intresse på sin son Anders som började köra 2001. Kjell stöttade Anders i hans karriär under flera år och byggde under tiden en BMW 2002 som var klar hösten 2009. Det var nu dags för Kjell att återuppta det vilande intresset igen och Anne blev tillfrågad om hon ville bli hans co-driver.

- Första starten för oss tillsammans blev i Kong Christian Race 2010, berättar Anne. Vi hade inte, och har heller aldrig haft siktet inställt på någon karriär med tanke på vår ålder. Vi fokuserar istället på att ha så roligt som möjligt med mottot är att leva livet medans man lever, för sedan är det för sent. Dessutom så är ju denna sport väldigt beroendeframkallande och det är jäkligt svårt att sluta när man en gång har börjat. Självklart satsar vi som alla andra på att vinna varje tävling, men inte till vilket pris som helst. Efter vår våldsamma krasch i Vilda Ryd Racet 2013 lärde vi oss en läxa. Bilen blev skrot och 2014 blev ett mellanår som jag ägnade mig åt att friskna till efter kraschen . Under tiden byggde Kjell en ny bil åt oss.

2013 blev trots allt en bra säsong som slutade med en första plats i DM. 2015 var det dags att återuppta tävlande i deras nya bil. Strategin var nu att komma i mål i varje tävling, en så god strategi att åren 2015 till 2017 radade de upp topplaceringar i DM och SSRC med seger och en tredje plats i den totala listan 2017.

- Vi ägnar vår tacksamhet åt alla de som ställer upp och hjälper oss med service på tävlingarna. Den största tacksamheten riktar vi dock till våra respektive som år ut och år in står ut med vårt tävlande. Utan deras stöd hade vi nämligen inte fått möjligheten att göra det som vi tycker ger livet lite extra krydda, avslutar Anne och ser fram mot finalen i Hovmantorp tillsammans med Kjell, två mycket värdiga exempel på bredden i svensk rallysport.

Mats Bergman